"Jorden är en sjunkande båt medan passagerarna står oförstående och passiva..."
Kvällens föreläsning hölls av Marcus Bergman, son till ena grundaren av Bergman & Johnasson, (ett företag som de flesta arbetande inom textil & sömnad handlar sina verktyg ifrån). Marcus har läst på Borås Textilhögskola där han tagit en doktorand examen. Marcus har själv gjort sig känd genom sitt förespråkande för miljö inom textilbranchen. Marcus driver ett företag tillsammans med sin familj där de producerar ekologisk bomull. Bönderna äger själva gårdarna, men producerar bomull för familjens företag. Bland annat kunde man i starten av företaget köpa kalsonger. När kalsongerna var trasiga eller "färdig använda" lämnade man tillbaka kalsongerna till butiken. Man fick då en rabattkupong till att inhandla ett nytt par, medan de gamla blev återanvändna, isärplockade till fibrer igen och det gjordes därefter ett nytt plagg av de gamla kalsongerna. "Äckligt" kanske någon tycker, men det är i likhet med att säga att "vi dricker dinosauriernas kiss" om att dricka vanligt vatten.
Marcus vill ha in oss på andra spår, att tillverka textila material av exempelvis träfiber eller andra naturfibrer som kan komma från idag okända källor. Marcus Bergman pratade också om att vi idag försöker komma på nytt av något som redan är ett problem. Han tycker att vi istället borde "se tillbaka och göra dinosaurien till det nya". Att det gamla sättet där du gick till en skräddare för att få saker uppsydda, behöva vänta 6mån men att sedan ha ett i stort sätt odödligt plagg, värdigt plagg och miljö vänligt plagg. Jag känner dock att modet skulle blekna och vi skulle gå tillbaka till den tiden då bara överklassen kunde bära finare plagg. Vårt samhälle ser nog mer demokratiskt ut nu, men också omiljövänligare. Jag känner bara att det borde finnas ett mitt emellan, och att detta inte kan handla om något helt och hållet på svart-&-vitt. Så varför fick vi en gång i tiden igång ett industrisamhälle? Varför flyttade folk från vackra landskap med gårdar, djur och egna odlingar, in till städer med grå betong och "löpande band" arbeten? Marcus menar att det, liksom det alltid varit, handlade om "drömmen om ett bättre liv". Man drömde om ett demokratiskt samhälle där massproducering skulle ge alla möjligheten till att äga "samma saker". Ett positivt samhälle, där du inte blev bortgift till grannen för att "det skulle vara så", utan ett liv där du kunde gifta dig av kärlek. "Vi slutade inte göra musik när John Lennon dog" = Drömmen om framtiden.
Efter 2:a världskrigen föddes idén om LYX. Lyx idag är något som är nytt & fresht, orört, oanvänt, eftertraktat, värdefullt. Även lyxiga märken som Prada och Dior blir olyxiga efter att ha legat 20år nedgrävda i jorden, efter att ha använts i 5år av en kvinna med fotvårtor. Det vi vill ha kanske inte måste vara lyx? Idag kan ett plagg eller en produckt vara exakt den samma, tillverkad på samma fabrik och av samma material. Ändå kan prisskillnaden skilja något enormt, ifall producten är märkt med ett exklusivt namn eller inte. Det du vill ha kanske finns i ärligheten och i det som är, som att en stol i trä endast är en stol i trä, oavsätt märke eller krusiduller. Försöker vi för mycket att imponera på vår omgivning? Varför försöker vi så oändligt mycket? Fick vi inte lära oss som barn att vi duger som vi är? Borde inte den lärdomen vara starkare än alla reklamer? Att få flera människor att sträva mot samma mål gör skillnad. Börja med dig själv, få med dig ett par stycken som tror på din idé. Arbeta mot ett mål, och om idén är bra kommer du att involvera fler personer. (En religion föds...)
Däremot går vi just nu mot en tid där hållbarhet kommer att vara eftertraktat. Vi befinner oss i en ekonomisk kris i världen, möblerna är redan där och vi handlar mer och mer vintage. "Livet är en tragedi och en komedi, men en komedi blir historien om livet oftast först när tragedin har blåst över."
Här är en länk till en film som ni kan kika på:
Marcus Bergman säger: "Dagens miljöproblem inom textilbranchen är 10 år gamla. Det har inte hänt ett dyft på 10 år. Vi pratar om problemen, men inget händer. Makt, pengar och miljö håller inte varandra i händerna i dagens samhälle." Han gemför vår värld och textilvärlden med en sjunkande båt och undersökningar som gjorts om vad som händer med människor vid en krissituation. Till en början undrar alla vad som händer, sedan när krissituationen väl är känd är alla som förstelnade innan hjärnan kan koppla och ta det faktum att båten är påväg att sjunka. När hjärnan väl uppfattat situationen, rusar man till livbåtarna. Vad Marcus menar är att: Just nu står världsmakten som förstelnad och deras hjärnor har ännu inte insätt katastrofen, som är människors påverkan på djur, natur och atmosfär. När de har insätt katastrofen, kommer de att springa till livbåtarna, och då kommer vi att få se mycket drastiska koncekvenser...
Ställ dig själv frågan.
Vad gör saker:
För dig...?
Emot dig...?
Med dig...?
SR skriver:
Det odlas för mycket bomull i världen och på platser där det inte borde odlas. Istället borde man använda mjölkfibrer till att tillverka kläder, säger Marcus Bergman som varit lärare vid Textilhögskolan och föreläst för företagare i textilbranschen på Gotland.
- Vi konsumerar bomull på ett sätt som inte är riktigt vettigt. Och det odlas bomull på platser där det inte är riktigt lämpligt, vilket leder till mekanisering och monokulturer, där mycket bekämpningsmedel och konstgödning används, anser Marcus Bergman.
Här är frågor, svar & argument som togs upp
under föreläsningen & diskussionen ikväll:
Bomull ersatte en gång i tiden både ull, lin & siden. Bomull kommer därför inte att kunna ersättas av en enda textil, utan av flera andra textilier. Ex. mjölkprotein som gjorts till textil, som liknar silke. Mjölktextilien är PH neutral & fuktgivande. (Jag har skrivit om en röd mjölkklänning tidigare i bloggen).
Motargument: Vi använder ju inte kött, mjölk och skin från samma djur. Alltså skulle detta bidra till ytterligare en industri av djur. Alltså; djur med bra protein i mjölken som man kan göra bra och stark mjölktextil av, djur med god drickmjölk, djur med gott kött samt djur med fint skin.
En produkt är ett beteende. Kunden vet inte att den ville ha produkten förrän den ser produkten och blir erbjuden att köpa den. Ett bra exempel är Iphone. Du visste inte att du behövde en Iphone förrän säljaren sa till dig att du behövde ha den, och förrän den blev en del av ditt liv.
Bangladesh är under en industriell utveckling just nu. För 30 år sedan födde i genomsnitt en kvinna, 7 barn. 25% av de barnen dog. Idag föder en kvinna ungefär 3 barn, varav 6% dör. Det är något som vi ser som en positiv utveckling. Samtidigt så håller de på att gå samma väg som oss i väst till mötes. De flyttar från sina vackra byar med bondgårdar och odlingar, till en grå stad där de arbetar på löpande band, i hopp och tron om en bättre framtid.
GIVE MEANING TO LIFE
Kostymen
Kostymen är en ikon, den är formell, en symbol, ett objekt. Säger någon att "han bar kostym" så vet du någorlunga exakt hur han var klädd. Idag tänker vi om kostymen att "den har alltid varit sådan, den kommer för alltid förbli sådan". Där misstar vi oss enligt Marcus. Kostymen blev en formel klädsel för ungefär 100 år sedan. Innan dess var det jacka, byxa och skjorta som var den formella klädseln, och kostymen var en dräkt man klädde sig i efter jobbet, så som vi idag tar på oss mysbyxorna.
På grund av att vi industraliserats så mycket under de senaste 10-tals åren, har vi tappar mycket kunskap i sömnad samt många material som inte längre produceras. Material som var mycket mer miljövänligare, men som blivit utbytta av plast-/polyester-material, på grund av olika anledningar.
Vad är tidlöst mode?
Vad är årstids-löst mode?
Kan man göra mode utan anknytning till årstider, till 100%, eller blir världen en grå plats fyllt av basplagg då?
På tal om personal i fabrikerna säger Marcus såhär:
"En vapenfabrik kan ha fina lokaler, bra arbetsförhållanden, bra löner och förmåner för sina anställda, men de producerar fortfarande vapen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar