Fröken Moëll: Arkitekturprojektet

PROCESS

Först och främst hade vi workshops för att dra igång projektet, två arkitekter från Fabel Arkitektur höll föreläsning och vi fick i uppgift att skriva 100 ord om 10 olika arkitekters arbeten samt samla in bilder. Därefter har vi själv fått sätta ihop bilder från en eller flera arkitekter, arbetsmetoder och byggnadstekniker för att bygga vår egna modell mot kropp.

Lars Spuybroek är arkitekten bakom NOX som har gjort byggnaderna ovan.

Han är professor i Digitala Design Tekniker och genom NOX uttrycker han sin Digitala Design i Arkitektur. Lars tycker att arkitekturen i världen är i behov av att bli vackrare, få mer känsla och vill lägga mer vikt vid att ta fram de rätta stämningarna.

Jag har valt att titta mer på de byggnader som NOX konstruerat i metall eller stål.

Dessa byggnader finns inte i verkligheten, utan bara digitalt.

Jag valde dem då jag tycker att de är vackra, organiska och har själ.

De är stabila byggnader, men ser ändå så sköra ut.

Dessutom ser de ut som om de skulle kunna andas, som levande organismer.

Jag ville att använda mig av det organiska uttrycket i byggnaderna,

flödet och att flera delar fungerar som en enda stabil form.

Experimenten blev många.

Här är ett av dem i acryl-fogmassa.

Efter 2-3 dagar fullsmockade med experiment, kom jag underfund med att jag saknade vilken form jag egentligen letade efter, och att jag därför hade svårt att se vad jag va ute efter i mina experiment. Jag la därför materialletandet åt sidan och sökte efter en given form, som inte skulle vara plockad ur arkitekturobjekten men ändå ge ett liknande uttryck.

Då uppgiften trotts allt handlade om arkitektur i förhållande till kropp, sökte jag svaret i den mänskliga kroppens uppbyggnad - människans arkitektur.

Jag hade också läst om arkitekten Le Corbusier. Hans uttryck i arkitektur var mycket strikt, osympatiskt och mattematiskt enligt min mening, men det gyllene snittet fanns återkommande i alla hans byggnader. Han använde också proportionerna av den mänskliga kroppen (Leonardo Da Vinci) som mått för att förbättra utseendet och funktionerna av byggnaden. Detta var något jag försökte ta fasta på, och utvecklade.

Jag fann likheter med mina arkitekturobjekt från NOX i både benuppbyggnaden och i muskeluppbyggnaden av människokroppen, men fann större frihet i muskeluppbyggnaden då den inte är lika bestämd - det vill säga, muskeluppbyggnaden i kroppen är en inte lika igenkänd form som ett människoskelett hos de flesta av mina eventuella betraktare, och därav hade jag större frihet att förändra formen till vad jag ville se i den.

"Min kropp är mitt tempel"

Jag letade vinklar i kroppen, för att undersöka "en förlängning av kroppen",

en mening som vi haft workshop i tidigare under projektet.

Jag letade också former i Leonardo Da Vinci's studier/teckningar om kroppen.

Jag valde att arbeta med muskeluppbyggnaden i benen, både framsidan och baksidan.

Jag kalkerade av vissa muskler, uteslöt andra och sammansvetsade vissa.

Utifrån de teckningarna, förenklade jag ytterligare, så att jag bara hade en form att utgå ifrån. Resultatet blev denhär bilden nedan, där framsidan av vaden pekar mot denhär texten, i mitten av figuren finner ni jumsken, strax under finns en utelämnad rumpmuskel och i andra änden av denhär bilden avslutas baksidan av vaden.

Ur bilden ovan, förenklade jag ytterligare och fick ut mönsterdelarna här nedan. Jag gjorde alla delar x2 och sydde ihop dem i ett golv-foam material med 3mm tjocklek. För att återgå till idén om stålkonstruktioner där ett material bär sig självt, valde jag att även fylla formerna med samma golv-foam.

(Finns att köpa på IKEA, ByggMax och Rusta för ca.100kr/rulle)