onsdag 10 oktober 2012

FOTOLEKTION - BASIC


Idag har vi fotolektion och jag tänkte dela med mig.
Jag bestämde mig för att vara lite övertydlig för att själv förstå...

Bilden i kameran och i våra ögon bildas av ljuset
- från solen, lampan, stearinljuset, tändstickan, et.c.

Reflektioner av ljus gör att vi ser former, färger och nyanser.
Utan ljus ser vi inget, då inget ljus reflekteras in i våra ögon.

Reflektioner av ljus från föremål in i kameran bildar en bild - alltså ett foto.

Det finns fler färger i världen än vad det mänskliga ögat kan se, ex. ultraviolett.
Det finns fler färger som det mänskliga ögat kan se, som inte kameran kan se.

Digital
En digital kamera tar en bild i datorformat och lägger filen/fotot i ett minneskort på kameran. Minneskortet kan du nästan alltid plocka ut ur kameran och titta på. Det ser ut som en fyrkantig plastbit. Du kan köpa större minneskort till din kamera för att få plats med fler bilder, alltså kan du ta fler bilder med kameran - ungefär som är köpa en större ritbok med fler papper i för att kunna måla fler teckningar. I en digital kamera kan du genast efter att fotot tagits, få en uppfattning om hur bilden blev i den lilla datorskärm som oftast finns på den digitala kameran. Digitala kameror är överrepressenterade i dagens samhälle.


Analog
En analog kamera är en "gammaldags" kamera med en filmrulle/kamerarulle som placeras i kameran istället för ett minneskort och sensor. Du kan inte se i en analog kamera vad du fotat, förrän du framkallat bilderna på fotopapper. Bilden på fotopapret är en kopia av bilden/ljusinsläppet som fastnat på rullen.


MANUELLT & AUTO
Att fota manuelt menas att man själv bestämmer hur kameran ska fotografera det du ser.
Att fota auto menas att kameran försöker känna av det du ser och väljer inställningar efter vad den tror. Det kan ofta bli för ljust eller för mörkt, då kameran bestämmer utifrån en liten del av det du ska fota.
Tycker du att det är svårt att fotografera manuellt och ställa in kameran själv, kan du ta ett foto på ditt objekt med automatisk inställning och se vad kameran väljer och utgå ifrån hur resultatet blir av kamerans val.


En kameras uppbyggnad i korta drag
En kamera består av två stora delar - ibland fler, men huvudsakligen två.
Den ena delen är objektivet, det som sticker ut och det du tittar igenom. På objektivet kan du ibland ställa in fokus, det vill säga välja vad på bilden som ska vara klart/skarpt. Ofta är objektivet utbytbart. Du kan välja olika objektiv beroende på vad du vill fotografera. Exempelvis kan du ha ett objektiv som hjälper dig att ta skarpa bilder på väldigt långt håll, eller ett annat för väldigt kort håll.

Den andra delen av karmeran är kamerahuset, där du hittar inställningar för kameran, bländare, ISO, vitbalans, slutare, avtryckarknappen och mycket mer.

Ytterligare delar på en kamera kan vara extra linser som gör att du kan få skarpa bilder extra nära, som ett förstoringsglas. Du kan också ha en blixt på kameran som ger dig en ljuskälla om det är för mörkt. Ibland finns blixten inbyggd i kameran och ibland får du köpa till en blixt.

Lånad överexponerad bild
Bländare
= Ljusinsläpp
Bländaren är det håll som öppnas och stängs när fotot tas. Ju längre bländaren/hålet är öppet och ju större det öppnar sig, beror av hur ljus bilden blir. Är du i en mörk miljö behöver du ha öppet bländaren/hålet längre för att få in mer ljus (få mer ljus som reflekteras in i kameran innan föremålet du vill avbilda blir synligt på fotografiet). Om du är i en ljus miljö räcker det med att ha ett mindre hål.

Mindre bländare/hål per högre tal = Olågiskt men sant.
Bländaren är det nummer i kameran med ett F framför sig.
Bländaren har inte jättemånga nivåer och ofta är det både en knapp och en ratt som du behöver använda för att ändra bländaren. Se manualen för din kamera.

F8 är mindre hål än F5,6
F5,6 är större hål än F8
F8 släpper in mindre ljus än F5,6
Bäst skärpa ger F5,6-F8

Bländaren bestämmer också - Skärpan
Skärpa är den del av bilden som är i fokus och som är klar.
Ögat fungerar liknande. Testa digsjälv. Sätt dig 2dm ifrån en punkt. Nu ser du punkten klar och det som finns runt omkring blir suddigt då du fokuserar på pricken. Går du sedan en bit bort och tittar på samma punkt, är det fler saker kring pricken som är i fokus/som är skärpa.
En bild med kort skärpdjup

Det är bländaren som bestämmer skärpdjupet, det vill säga hur mycket av bilden som ska vara skarp/i fokus. Kort skärpdjup är när en sak har skärpa och resten är suddigt, vilket stor bländaröppning ger. Stor bländaröppning ger kort skärpdjup = En sak är skarp, resten suddigt som bilden ovan.

Liten bländaröppning ger långt skärpdjup = Mycket är skarpt.
Lågt nummer = Stor öppning = Kort skärpdjup.

Slutare
= Tid. Slutaren bestämmer över tiden då bländaren/hålet ska vara öppet och släppa in ljus.

1" = 1 sekund då bländaren är öppen och släpper in ljus. Det är ganska lång tid. Ju längre tid fotot tas desto större risk för störningar/suddighet kan det bli i bilden. Du skakar alltid lite på handen och ex. en fågel kan komma ganska långt på en sekund.

1/2000 = En tvåtusendels sekund som bilden tas/som bländaren är öppen.

Hur lång tid kameran behöver för att släppa in ljuset/Hur länge slutaren behöver hålla bländaren öppen, är väldigt olika beroende på miljön du fotograferar i. Om du är osäker kan du sätta kameran på Auto läget (ofta ett A på ratten överst på kameran) och förhålla dig utefter hur kamerans resultat blev. Ett normalläge utomhus kan vara runt 1/450-1/860.

Ändras ljuset måste inställningarna ändras.
Slutaren, bländaren och ISO är beroende av varandra.

ISO
Har med ljuset och bruset att göra.
Förr i tiden när man fotograferade analogt var det själva filmrullen som bestämde ISO. Då köpte man en filmrulle som var t.ex ISO 400 eller ISO 100. Idag sköts det digitalt på digitalkameror, alltså är det en inställning i din kamera som du oftast kan hitta under "meny" eller "inställningar". Det går att välja AUTO-ISO eller Aoutomatisk ISO-känslighet även om du fotograferar manuellt.

Ju högre ISO desto kornigare blir bilden, men ett högt ISO gör att du kan fota i mörkare biljöer och ändå få en ganska ljus bild, utan att behöva använda blixt.

PIXEL
En pixel är en ruta.
Bilder och skärmar är uppbyggda av rutor.
Ju fler rutor, desto mer skarp och detaljerad blir bilden.

En bild på en datorskärm kan max ge dig 75 pixlar per tum.
En utskriven bild kan vara oändligt med pixlar per tum.
Olika kameror har ett begränsat antal med hur många pixlar som de kan fotografera i.
Ju fler pixlar per tum desto mindre blir pixlarna och desto fler toner, färger och detaljer finns i fotot.

Lånad bild som visar att bilder är uppbyggda av rutor som kallas för pixlar.

Fotopapper
Fotopapper används när du framkallar dina bilder själv, med digital kamera eller analog kamera. Med ordet framkallar menas att du tar bilden som kameran tagit och kopierar över den till ett fysiskt fotografi.

För att själv framkalla digitala foton behöver du ha en fotoskrivare och fotopapper som matchar skrivaren och i det avseendet du ska använda de fysiska bilderna. Om du besöker en seriös fotobutik kan de hjälpa dig att hitta rätt.

För att själv kunna framkalla analoga fotografier behöver du ha ett mörkrum, en speciell röd lampa för att kunna se i mörkret som inte visas/exponeras på fotopappret. Du behöver också olika "bad" med olika kemiska blandningar, där kopian på fotopapret ska läggas i under olika tider.

Du kan också skicka dina digitala filer eller din analoga rulle
till ett fotoföretag som kan framkalla bilderna åt dig.

Exponering
= Resultat
Överexponerat menas att kameran släppt in för mycket ljus under för lång tid. Det kan ske då slutartiden är för lång, ISO är för högt, ljuskällan är för stark eller bländaren är öppen för mycket. Om du fotograferar rakt in i solen blir den alltid överexponerad, men detta kan förstöra kameran så låt hellst bli.

En bild kan bli överexponerad på vissa delar av bilden, exempelvis om du fotograferar en mörk skog mot en ljus himmel blir himlen ofta överexponerad om du anpassat inställningarna efter skogen. De överexponerade bitarna blir helt vita.

Det har under en tid varit en "mode-våg" där mode- & bröllopsfotografer tagit överexponerade bilder med flit för att få en speciell känsla i bilden. TV-serien Solsidan är i många fall på gränsen till överexponerad.

Vid utskrift blir de överexponerade fälten (alltså de helt vita fälten) med en krans runt sig. Du kan alltså aldrig skriva ut en överexponerad bild som den ser ut på datorskärmen eller kameraskärmen.
Psst!
Ta hellre en för mörk bild än för ljus om du är osäker.
Det är lättare att ljusa upp en bild än att mörka ner den
när du senare arbetar i ett bildredigeringsprogram.

Färg
RGB & CMYK

Det finns två olika färgsystem som du kommer att komma i kontakt med när du fotograferar eller ska skriva ut en bild. Det ena systemet kallas för RGB och är en förkortning av "Red, Green & Blue" eller "Röd, Grön & Blå". RGB-systemet fungerar ungefär som med ficklampor. Om du har tre lampor varav en röd, en blå och en grön och lyser med alla tre lamporna på samma punkt på väggen blir ljuset på väggen vitt. Vitt ljus är alla regnbågens färger. Ljuskällan är färgen. Färgen är ljuskällan. RGB är det system som du ofta arbetar i på datorn, då skärmen är en ljuskälla och pixlarna är lysande små lampor.

Det andra systemet kallas för CMYK och är en förkortning av "Cyan, Magenta, Yellow och Key color". "Key color" är svart, och jag vet inte varför den kallas för nyckel. Det är dessa fyra färger som du ofta hittar i en skrivare. CMYK-systemet fungerar på ungefär samma sätt som när vi blandar vattenfärg eller fingerfärg på ett vitt papper. Ju fler färger som vi blandar, desto mörkare blir resultatet - ju mindre färg desto ljusare blir resultatet. Ljuskällan sitter alltså framför färgen, det vill säga - lampan över bordet som lyser på färgen medan vi målar. CMYK är det system du vill använda när du ska skriva ut en bild. Då får du ofta komprimera/göra om inställningen till bilderna till RGB. Det finns stor risk att färger förändras under denna komprimering/förändring i inställningarna.


Det finns fler färger i världen än vad det mänskliga ögat kan se. Det finns fler färger i det mänskliga ögat än vad kameran kan se. Därför blir det inte alltid som du tänkt dig när du fotar av vissa färger och nyanser. Längre ner skriver jag om sensorn som bestämmer hur många nyanser som kameran kan ta in.

Färger som kameran har svårt att fota av är exempelvis neonfärger. Dessa kan du dock framkalla med olika medel i bildredigeringsprogram i efterhand för att få en okej effekt som ögat accepterar och uppfattar.

Lånad bild
RAW-filer
En raw-fil är en fil som är "rå", alltså inte behandlad. De foton som du kan se i kameran efter du fotat är behandlade av ett redigeringsprogram i din kamera. Raw-filerna är oredigerade. Du kan ofta välja att ha bara filer som kameran själv redigerat (ofta JPG), bara raw-filer eller båda delarna. Raw-filerna blir ofta tyngre, alltså större och tar därför mer plats i minnerskortet på kameran och sedan också i datorn när du överfört bilderna. En raw-fil kan du bara se om du tar in den genom ett bildredigeringsprogram.

När du arbetar i ett bildredigeringsprogram så som Camera Raw eller Photoshop med en JPG-fil försämras kvalitén av bilden. När du istället använder en RAW-fil i ett bildredigeringsprogram behåller bilden sin kvalitét mycket bättre.

Sensor
Sensorn är den ruta som sitter inne i kamerahuset som "läser av" bilden och tar emot ljuset. Sensorn fungerar som den gammaldagsa "filmrullen"/negativet som man använde till de analoga kamrorna. Sensorn sitter bakom spegeln i kamerahuset. PILLA INTE INNUTI KAMERAHUSET! Fläckar på sensorn får du aldrig bort.

Ju större sensorn är desto bättre är kameran och desto bättre blir bilderna. Ju större sensor desto fler toner fångar kameran upp av verkligheten - större kontrastomfång. Sensorn bestämmer inte färger - sensorn bestämmer toner. Toner är ljusa och mörka och allt där imellan. Med en liten sensor får du ett litet omfång och få toner, vilket resulterar i att färgövergångar i ex. huden inte försvinner/feidar in i varandra utan varje färg får en kant. Då ser huden uppstyckad ut i flera bitar, som i ett kollage av tidningsbitar. Liten sensor 4,5 steg ger mindre omfång. Största sensorn idag ca.14 steg har ett stort omfång och tar upp flera toner.

Histogrammet
Histogrammet finner du ibland bredvid bilden när du tittar på den i kameran. Ett histogram kan du också få fram i Camera Raw eller Photoshop. Histogrammet ser ut som ett diagram. Histogrammet visar hur exponerad bilden är/hur bilden är exponerad/hur bilden är tagen. Sikta på att toppen på diagramet ska vara i mitten av rutan. Då är ljusbalansen bra i bilden.

Vitbalans
Förkortas ofta WB.
Vitbalansen kan översättas till gul-blå balans/färgtemperatur. I det ljus som glödlampor eller ljusrör ger ifrån sig blir allt i rummet gult. I en mollnig utomhusmiljö blir allt blått. Normalt rättar ögat till vitbalansen och det är därför svårt för oss att fota en miljö utan att få den gulare eller blåare beroende på ljuset, efter att vi vistats i miljön under en stund. Vitbalansen ligger ofta under "inställningar" eller "meny". Välj vitbalans automatisk = AWB, då bestämmer kameran vilket ljus du befinner sig i och rättar ofta till sig för att eftersträva ett vitt och neutralt ljus. Det är möjligt men lite lurigt att ändra färgtemperaturen/vitbalansen i Photoshop eller andra bildredigeringsprogram, så det är ganska viktigt att färgtemperaturen/vitbalansen blir bra redan när du tar kortet.


Detta med färgkartor gick vi igenom ganska så luddigt,
så jag får vell uppdatera denna delen närvi gått in närmare på ämnet...
Färgkartor
Färgkartor behöver du oftast när du ska arbeta med flera bilder som ska finnas i en serie. Exempelvis ifall du ska fota av en sko-kollektion med 5 olika skor i olika foton och vill ha samma ljushet, färgtemperatur, och uttryck i alla fem bilderna för att de ska visas upp bredvid varandra i en tidning eller butik.

Du behöver också ha färgkarta ifall du har fotat av din kollektion och lämnar redigeringsarbetet av fotografierna till ett annat företag. Då behöver det företaget ha en färgkarta över vilka färger skorna är i, så att de inte redigerar bilderna så att skorna får andra färger på bilderna än vad de har i verkligheten.

Det finns flera olika typer av färgkartor som du kan behöva vid fotografering. Den som är vanligast skaffar du för ca.50:- och har en storlek ungefär som ett A4 papper. Denna färgkarta är en enda grå ton i 28%, vilket är helt neutralt.

Ställ upp det du ska fota av och ställ in ljuset i studion så som du vill ha det. Lägg upp den grå färgkartan på marken i höjd med det som ska fotas av, eller håll kartan precis framför det som ska fotas av utan att skymma någon ljuskälla/lampa. Du kan nu fota av hela kollektionen men det är viktigt att du inte ändrar ljussättningen eller avståndet mellan ljuset, kameran eller motivet.

När du sedan sätter dig för att redigera bilderna i dator och ett bildredigeringsprogram kan du välja flera bilder och mäta med pimpetten i Photoshop på den grå rutan. Du kan nu anpassa alla bilderna efter att du mäter den grå rutan och ställer in den efter 28%.

Inga kommentarer: